Oaxaca, Mexiko
Med en lanad laptop i knat ligger vi pa fint hotell i staden Oaxaca i Mexikos mer hoglanta trakter. De senaste tva veckorna har vi epikureerat oss fran nagorlunda intensivt resande:
Efter harliga dagar pa Islas de Ometepe bytte vi sott mot salt for att krydda vara lugna kroppar med surf och harliga solnedgangar i den lilla turiststaden San Juan del Sur. Har lossnade surfen for oss och vi kande att vi faktiskt (antligen) utvecklats lite. Dock borjade guidebokens alla vikta sidor gora sig paminda sa vi skyndade vidare...
Vad som gor Centralamerika lite mer overskadligt ar tveklost avstanden. Tva dagar efter surf och sol i sodra Nicaragua befann vi oss pa on Roatan fem mil fran Honduras nordkust. Har delade vi hytta med nagra killar fran San Fransisco, snorklade en del, sag pa delfinshow, och hade det bra i ett par dagar.
Darefter tog vi oss till fastlandet for att gora rafting i vad vi hade hort var en av centralamerikas basta floder. Detta var den sakert, om det hade varit lite mer vatten i den - raftingen var inte mycket mer an en harlig sightseeingtur i ett fantaskt djungellandskap vilket inte gjorde nagot da det som foregick flodturen var en tur uppstroms. Vi fick simma och hoppa i det varma grona vattnet och hela turen avslutades med forst ett femmeters hopp for att sedan klattra till en klippa som var nio meter som vi sen bada hoppade fran. Mycket harligt!
Efter djungeln i La Ceiba akte vi till ruinerna i Copan pa gransen till Guatemala. Har sag vi ruinerna fran en av Mayafolkets viktigaste stader. Vi blev bada mer imponerade av Mayafolkets arkitektur an till exempel Inkafolket som hade sin blomstertid 6-700 somrar tidigare.
Honduras var ett harligt land med an konstig vapenkultur. Overallt fanns det vapen. Utanfor den lilla diverseaffaren pa hornet stod det en snubbe med en ak-5a, utanfor banken: hagelgevar, uzi i kon till biljetter for batfarden. Galet och lite laskigt.
Efter Honduras avlade vi blixtvisit i Guatemala och den harliga staden Antigua. Dar hann vi se CL ga till Barca samt livs levande lava. Mycket maktigt minsann...
De senaste veckorna har som sagt spenderats i ett fantastikt lugn... Forst efter att ha korsat gransen tog vi en nattbuss till staden Puerto Escondido som ar kand for sin surf i varldsklass. Dar hade vi tankt att surfa. Nar vi laste guideboken lite narmare visade det sig att surf i varldsklass innebar 12-metersvagor. Aven om vagorna inte ens var halften sa stora insag vi att vi inte hade halften sa mycket mod och att de skills vi utvecklat i Nicaragua inte pa langa vagar skulle racka till. Dock hade vi sex skona dagar dar i en fantastisk lagenhet med eget kok och havsutsikt.
Darefter tog vi oss nagra timmar soderut till ett stalle som har varit ett av resan mest avslappnade hittills: San Augustinillo. Mitt i lagsasong nastan helt utan sallskap fick vi ha stranden for oss sjalva och att ta morgon eller kvallsdopp blev annu enklare nar vart rum lag mitt pa stranden 25 meter fran vattnet. Har gjorde vi i princip ingenting mer an att lasa, bada, ata och sova.
Nu har vi da lamnat stillahavet for den har gangen och tagit oss narmare hem bade mentalt och geografiskt. Oaxaca ar en ganska stor stad som kanns lite som en blandning av den Argentinska staderna Mendoza och Salta - fast med en mexikansk touch saklart.
Snart syns vi darhemma!
Tills dess...
Adios!
torsdag 11 juni 2009
lördag 16 maj 2009
Nicaragua
Efter att ha lekt harlig chartersemester i nagra dagar i Tamarindo, Costa Rica begav vi oss i madrugadan mot Nicaragua och Isla Ometepe. En sagolik plats liksom bortryckt fran verkligenheten. I en sotvattensjo dar det finns hajar som kan bli tre meter ligger vulkanon Isla Ometepe. Tva konformade vulkaner vakar over det lugn som rader - har gar tiden avslappnande sakta. Att bada i over 30 gradigt vatten eller ligga i hangmattan har varit underbart
Nu har vi tagit oss till staden San Juan del Sur dar vi skall surfa och ha det skont innan vi tar oss till Honduras och Bay Islands.
...
Bilder
Nya bilder kommer fortsattningsvis laggas upp pa http://picasaweb.google.es/joelobella (lank "Bilder 2" till hoger)
Costa Rica
Cahuita
Mer fran Montezuma
Playa Tamarindo
Nicaragua
Isla de Ometepe
Nu har vi tagit oss till staden San Juan del Sur dar vi skall surfa och ha det skont innan vi tar oss till Honduras och Bay Islands.
...
Bilder
Nya bilder kommer fortsattningsvis laggas upp pa http://picasaweb.google.es/joelobella (lank "Bilder 2" till hoger)
Costa Rica
Cahuita
Mer fran Montezuma
Playa Tamarindo
Nicaragua
Isla de Ometepe
tisdag 12 maj 2009
Tiden i Costa Rica
Hej, hej!!
Nu kanns det verkligen som det ar dags for en uppdatering igen...
Efter nagra harliga dagar pa Bocas del Toro, med bad direkt ifran var veranda pa hostelet, sa var det dags att ta sig vidare mot Costa Ricas caribiska kust. Granskorsningen gick snabbt och smartfritt och efter nagra timmars resande kom vi fram till Puerto Viejo. Puerto Viejo ar en charmig surfstad, men understromamrna var valdigt starka och de vagor som erbjods for stora for att vi skulle ge oss ut i vattnet de dagar som vi stannade i staden. Snorklingen skulle ocksa varit bra, ett levande rev stracker sig langst kustlinjen, men pa grund av understrommarna fick vi inte anvanda oss av var nyinkopta snorkelutrustning. Istallet hyrde vi cyklar och tog oss runt mellan olika strander, vilket var mysigt da djungeln omslot oss och vi sag stora bla fjarilar flyga forbi.
Nasta stopp i Costa Rica var en annan, annu mindre, surfstad som heter Cahuita. Har ar formodligen det enda stallet utanfor Jamaica dar folk kan saga, 'ey bro' want som' ganja utan att det later malplacerat. Har stannade vi bara tva natter och njot av den avslappnade atmosfaren och den gungande musiken pa restaurangerna.
Tyvarr sa ville inte solen visa sig mer an nagra minuter per dag och regnet oste ner fran kvallen till morgonen sa vi satte oss pa en buss och tog oss over till stillahavskusten for att prova var vaderlycka dar istallet. Vilket visade sig vara ett bra drag!
Nara den turistiga, men fortfarande charmiga staden Quepos finns en nationalpark som vi besokte. Parken var ganska liten med stranden var harlig och snorklingen bjod pa en del coola fiskar. Vi unnade oss ocksa en stekardag pa huvudstranden med helt otroligt varma dopp. I dessa trakter kommer svalkan inte nar man gar i vattnet utan faktiskt nar man gar upp igen. Vi tillbringade dagen med att bodysurfa och kasta frisbee och avslutade, som sa manga ganger forr med happyhourdrinkar. Helt underbart!
I Quepos traffade vi, helt random, Emelie en tjej fran Sverige som vi for forsta gangen traffade i San Sebastian for tva ar sedan. Vi traffade aven henne i la Boca i Buenos Aires och nu alltsa nagra manader senare pa Costa Ricas vastkust.
Efter Quepos bestamde vi oss for att kolla in den fina playa Hermosa som ligger precis utanfor den superturistiga och ganska ocharmiga staden Jaco. Det gjorde vi aldrig. Vi missade helt enkelt att ga av bussen. Som sa manga ganger forr var vi tvugna att snabbt tanka om.
Kvicktankta som vi ar satt vi kvar pa bussen som tog oss till den stora staden Punta Arenas. Darifran skulle vi ta en farja over till Nicoyahalvon och den lilla byn Montezuma. Var kvickhet svek oss da vi missade baten med nagra minuter. Trotthet och feber fick oss att besluta oss for att ta baten dagen efter. Har at vi en av de ackligaste matratterna hittills - hamburgare serverade med en rora av korv, pommes, kaloppsgryta och nachos med kemikalieost - ibland ar livet hart :)
Val framme i Montezuma fick vi ett fantastiskt boende med pool och Jacuzzi med havsutsikt. Hotellet hette Los Mangos och var belaget pa en kulle ovanfor havet i en lummig tradgard full av djurliv och mangotrad. Djurlivet bestod av stora dinosaurieliknande odlor, konstiga grisliknande djur med pals samt den riktiga behallningen - ett trettiotal apor som kalasade pa mangofrukterna i traden. Det har med apor, fick vi erfara, ar att de ar valdigt sota tills de blir arga - da de faktiskt kanns helt livsfarliga. Vi sag aven en kollibri och en gron smal orm. Man marker verkligen att 5 % av alla varldens djurarter lever har. Mer i Montezuma umgicks med trevligt folk och en av hojdpunkterna efter en svettig utekvall var ett nattdopp i havet upplyst av blixtar pa andra sidan sundet (Blixtarna var langt bort mamma).
Da vi missade turistiga Jaco, fick nasta destination bli en riktigt turistig sadan - Playa Tamarindo. Har reser sig resorthotellen hoga och talrikt. Dock har vi lyckats hitta ett av resans hittills lyxigaste boende till ett bra pris - sweet. Har har vi surfat vara smatt avlagda kroppar trotta och blamarkiga i de overbefolkade vagorna.
Har blir vi kvar minst en dag till, da vi skall aka till en strand som av manga anses som Costa Ricas finaste med bra snorkling. Darefter korsar vi gransen till Nicaragua for att ta oss till, hor och hapna, annu en strandstad :)...
Nu skall vi ta oss ett dopp i poolen...
Hoppas ni mar bra darhemma och njuter av varen!
Kramar!
Nu kanns det verkligen som det ar dags for en uppdatering igen...
Efter nagra harliga dagar pa Bocas del Toro, med bad direkt ifran var veranda pa hostelet, sa var det dags att ta sig vidare mot Costa Ricas caribiska kust. Granskorsningen gick snabbt och smartfritt och efter nagra timmars resande kom vi fram till Puerto Viejo. Puerto Viejo ar en charmig surfstad, men understromamrna var valdigt starka och de vagor som erbjods for stora for att vi skulle ge oss ut i vattnet de dagar som vi stannade i staden. Snorklingen skulle ocksa varit bra, ett levande rev stracker sig langst kustlinjen, men pa grund av understrommarna fick vi inte anvanda oss av var nyinkopta snorkelutrustning. Istallet hyrde vi cyklar och tog oss runt mellan olika strander, vilket var mysigt da djungeln omslot oss och vi sag stora bla fjarilar flyga forbi.
Nasta stopp i Costa Rica var en annan, annu mindre, surfstad som heter Cahuita. Har ar formodligen det enda stallet utanfor Jamaica dar folk kan saga, 'ey bro' want som' ganja utan att det later malplacerat. Har stannade vi bara tva natter och njot av den avslappnade atmosfaren och den gungande musiken pa restaurangerna.
Tyvarr sa ville inte solen visa sig mer an nagra minuter per dag och regnet oste ner fran kvallen till morgonen sa vi satte oss pa en buss och tog oss over till stillahavskusten for att prova var vaderlycka dar istallet. Vilket visade sig vara ett bra drag!
Nara den turistiga, men fortfarande charmiga staden Quepos finns en nationalpark som vi besokte. Parken var ganska liten med stranden var harlig och snorklingen bjod pa en del coola fiskar. Vi unnade oss ocksa en stekardag pa huvudstranden med helt otroligt varma dopp. I dessa trakter kommer svalkan inte nar man gar i vattnet utan faktiskt nar man gar upp igen. Vi tillbringade dagen med att bodysurfa och kasta frisbee och avslutade, som sa manga ganger forr med happyhourdrinkar. Helt underbart!
I Quepos traffade vi, helt random, Emelie en tjej fran Sverige som vi for forsta gangen traffade i San Sebastian for tva ar sedan. Vi traffade aven henne i la Boca i Buenos Aires och nu alltsa nagra manader senare pa Costa Ricas vastkust.
Efter Quepos bestamde vi oss for att kolla in den fina playa Hermosa som ligger precis utanfor den superturistiga och ganska ocharmiga staden Jaco. Det gjorde vi aldrig. Vi missade helt enkelt att ga av bussen. Som sa manga ganger forr var vi tvugna att snabbt tanka om.
Kvicktankta som vi ar satt vi kvar pa bussen som tog oss till den stora staden Punta Arenas. Darifran skulle vi ta en farja over till Nicoyahalvon och den lilla byn Montezuma. Var kvickhet svek oss da vi missade baten med nagra minuter. Trotthet och feber fick oss att besluta oss for att ta baten dagen efter. Har at vi en av de ackligaste matratterna hittills - hamburgare serverade med en rora av korv, pommes, kaloppsgryta och nachos med kemikalieost - ibland ar livet hart :)
Val framme i Montezuma fick vi ett fantastiskt boende med pool och Jacuzzi med havsutsikt. Hotellet hette Los Mangos och var belaget pa en kulle ovanfor havet i en lummig tradgard full av djurliv och mangotrad. Djurlivet bestod av stora dinosaurieliknande odlor, konstiga grisliknande djur med pals samt den riktiga behallningen - ett trettiotal apor som kalasade pa mangofrukterna i traden. Det har med apor, fick vi erfara, ar att de ar valdigt sota tills de blir arga - da de faktiskt kanns helt livsfarliga. Vi sag aven en kollibri och en gron smal orm. Man marker verkligen att 5 % av alla varldens djurarter lever har. Mer i Montezuma umgicks med trevligt folk och en av hojdpunkterna efter en svettig utekvall var ett nattdopp i havet upplyst av blixtar pa andra sidan sundet (Blixtarna var langt bort mamma).
Da vi missade turistiga Jaco, fick nasta destination bli en riktigt turistig sadan - Playa Tamarindo. Har reser sig resorthotellen hoga och talrikt. Dock har vi lyckats hitta ett av resans hittills lyxigaste boende till ett bra pris - sweet. Har har vi surfat vara smatt avlagda kroppar trotta och blamarkiga i de overbefolkade vagorna.
Har blir vi kvar minst en dag till, da vi skall aka till en strand som av manga anses som Costa Ricas finaste med bra snorkling. Darefter korsar vi gransen till Nicaragua for att ta oss till, hor och hapna, annu en strandstad :)...
Nu skall vi ta oss ett dopp i poolen...
Hoppas ni mar bra darhemma och njuter av varen!
Kramar!
fredag 8 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Tva palmer och lite gult...
Kommer ni ihag hur man ritade en o nar man var liten? Tva palmer och lite gult som forestallde sand - kanske lite blatt och en haj. Pa 400 sadana lagstadieoar lever folket Kuna Yala. En autonom stat i ett karibiskt eden - avlagset och avskilt.
For ryggsacksresande ar det ett kostsamt paradis. En natt i hangmatta i en bambuhytta med trampat jordgolv gar loss pa 30 dollar. Per person och natt. Vill man ha tillgang till porslin eller vatten som inte ar salt far man betala 150 dollar och uppat. Per person och natt.
Det ar ett val man har.
Varje dag, aret om gor turister det valet. Den strom av soldyrkande vasterlanningar som gor det valet ackommoderas alla i boningar som alla tillhor Kuna, inga utlanningar far lov att aga nagot pa oarna. Lagstadiematte sager att dyrt boende ganger en massa turister = manga skattefria dollar tillbaka till ett folk som statt mot varenda spansk forsok till kolonisation. Ett folk som gor som de vill.
Ett folk som skulle kunna ha fina hus och snabba batar - lagstadielogiken haller inte langre.
Det ar ett val de har. Bambuhus och hangmattor och toa bakom ons sista palm.
Kuna ar ett folk, som till skillnad fran oss, kan ha applet och ata det med. Kunskapen ar kanske lagstadie-enkel; ibland ar det enda man behover tva palmer och lite gult.
...
Efter en del obehagliga (bat)resor och lite eftertanke har vi insett hur latt det ar att bli av med ens packning. Varst skulle onekligen vara att bli av med bilderna, varfor vi har satt in en liten offensiv pa uppladdningsfronten - sa finns iaf lite bilder kvar.
Costa Rica:
Puerto Viejo
Panama:
Bocas del Toro
Brasilien - mer fran:
Rio de Janeiro
Ilha Grande
Salvador
Lençois
Maceio
Natal
Bolivia - mer fran:
Tupiza
Argentina - mer fran:
Salta
Foz de Iguacu
For ryggsacksresande ar det ett kostsamt paradis. En natt i hangmatta i en bambuhytta med trampat jordgolv gar loss pa 30 dollar. Per person och natt. Vill man ha tillgang till porslin eller vatten som inte ar salt far man betala 150 dollar och uppat. Per person och natt.
Det ar ett val man har.
Varje dag, aret om gor turister det valet. Den strom av soldyrkande vasterlanningar som gor det valet ackommoderas alla i boningar som alla tillhor Kuna, inga utlanningar far lov att aga nagot pa oarna. Lagstadiematte sager att dyrt boende ganger en massa turister = manga skattefria dollar tillbaka till ett folk som statt mot varenda spansk forsok till kolonisation. Ett folk som gor som de vill.
Ett folk som skulle kunna ha fina hus och snabba batar - lagstadielogiken haller inte langre.
Det ar ett val de har. Bambuhus och hangmattor och toa bakom ons sista palm.
Kuna ar ett folk, som till skillnad fran oss, kan ha applet och ata det med. Kunskapen ar kanske lagstadie-enkel; ibland ar det enda man behover tva palmer och lite gult.
...
Efter en del obehagliga (bat)resor och lite eftertanke har vi insett hur latt det ar att bli av med ens packning. Varst skulle onekligen vara att bli av med bilderna, varfor vi har satt in en liten offensiv pa uppladdningsfronten - sa finns iaf lite bilder kvar.
Costa Rica:
Puerto Viejo
Panama:
Bocas del Toro
Brasilien - mer fran:
Rio de Janeiro
Ilha Grande
Salvador
Lençois
Maceio
Natal
Bolivia - mer fran:
Tupiza
Argentina - mer fran:
Salta
Foz de Iguacu
onsdag 29 april 2009
Ingen svininfluensa i paradiset...
Dessa spanjorer. Forutom att utrota lokalbefolkning och sno allt deras guld, far man tillsta att de var ganska grymma pa att snickra ihop hus och bereda torg.
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
lördag 25 april 2009
Senaste tiden...
Bilder fran senaste tiden, samt en liten uppdatering...
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
måndag 13 april 2009
Baños - Aventyrens stad
Wow vilken dag vi hade igar!
Dagen borjade med Rafting. Nar vi dagen innan fixade turen sa hade jag (Isabella) noga uttryckt att vi ville ha nagot adrenalinfyllt och intensivt alltsa niva 4-5. Vi var ju bada nyborjare men om de flesta andra borjar pa niva 3 sa borde vi ju klara av 4 plus iallafall och vi ville ju inte sitta och sova i baten. Efter sakerhetsinstruktionerna var vi bada betydligt mindre kaxiga, det lurade en del faror i forsarna. Det borjade bra men plostligt sa hade visst fyra personer hamnat i forsen, inklusive guiden (som forovrigt var grym!). Vi som var kvar i baten beholl lugnet och lyckades fiska upp dem, men jag var rejalt radd. Sedan forstatte det och vi fick verkligen den intensitet vi hade bett om, ibland kandes det som man paddlade for livet. Efter ett tag kom man dock in i gunget och nar vi efter en stark fors paddlade in och stannade precis framfor ett hogt och vackert vattenfall, som vi duschade av oss i, var lyckan total! Nar vi sedan atervande i minibussen och lyssnade pa reggea hade vi bada en underbar kansla i kroppen och bestamde att detta maste goras om!
Efter lunchen agnade vi oss at Canyoning och firade ner oss for nagra vattenfall i rep. Det finaste var 45 meter hogt och tittade man upp sag man vattnet komma over huvudet.
Dagen var alltsa helt underbar och ett mycket bra satt att se de hoga, grona och mycket vackra bergen runtomkring Baños! Imorgon blir det lite lugnare med en downhill mountainbiketur innan vi aker vidare mot Quito.
Dagen borjade med Rafting. Nar vi dagen innan fixade turen sa hade jag (Isabella) noga uttryckt att vi ville ha nagot adrenalinfyllt och intensivt alltsa niva 4-5. Vi var ju bada nyborjare men om de flesta andra borjar pa niva 3 sa borde vi ju klara av 4 plus iallafall och vi ville ju inte sitta och sova i baten. Efter sakerhetsinstruktionerna var vi bada betydligt mindre kaxiga, det lurade en del faror i forsarna. Det borjade bra men plostligt sa hade visst fyra personer hamnat i forsen, inklusive guiden (som forovrigt var grym!). Vi som var kvar i baten beholl lugnet och lyckades fiska upp dem, men jag var rejalt radd. Sedan forstatte det och vi fick verkligen den intensitet vi hade bett om, ibland kandes det som man paddlade for livet. Efter ett tag kom man dock in i gunget och nar vi efter en stark fors paddlade in och stannade precis framfor ett hogt och vackert vattenfall, som vi duschade av oss i, var lyckan total! Nar vi sedan atervande i minibussen och lyssnade pa reggea hade vi bada en underbar kansla i kroppen och bestamde att detta maste goras om!
Efter lunchen agnade vi oss at Canyoning och firade ner oss for nagra vattenfall i rep. Det finaste var 45 meter hogt och tittade man upp sag man vattnet komma over huvudet.
Dagen var alltsa helt underbar och ett mycket bra satt att se de hoga, grona och mycket vackra bergen runtomkring Baños! Imorgon blir det lite lugnare med en downhill mountainbiketur innan vi aker vidare mot Quito.
måndag 6 april 2009
Come and travel with me to search the magic sounds from Ecuador!"Sash"
Korta reflektioner efter 50 timmar i buss fran en ecuadoriansk stad mitt i lugnet:
* Lita inte pa Peruansk granspolis omdome vad galler boende.
* Anderna blir ganska kalla om natterna.
* Ett peruanskt tonarsgang, en skrikande bebis och en spyende man ar inte det ultimata resesallskapet.
* Ecuadorianer ar snyggare an peruaner.
* I Peru kan man kopa Taxi-skyltar i gatustand som star pa refugen mellan filerna.
* An sa lange har ingen forsokt salja nagot till oss har i Ecuador.
* Man kanner sig ganska sjuk nar man ar sjuk borta.
* Jag (joel) tanker aldrig mer bada i varma kallor. (se ovanstaende punkt)
* Antalet ganger en peruansk gautforsaljare hinner forsoka salja samma sak till dig om du sitter pa samma stalle en timme ar ungefar 4-5.
* Kilroy kan forvanta sig ett argt mail fran mig snart eftersom de gav mig fel rabattkort.
* Isabella ar den storsta djuralskare jag kanner.
---
Nya bilder upplagda
Puno
Cusco och Valle Sagrado
Jungeltrippen till Machu Picchu
Machu Picchu
* Lita inte pa Peruansk granspolis omdome vad galler boende.
* Anderna blir ganska kalla om natterna.
* Ett peruanskt tonarsgang, en skrikande bebis och en spyende man ar inte det ultimata resesallskapet.
* Ecuadorianer ar snyggare an peruaner.
* I Peru kan man kopa Taxi-skyltar i gatustand som star pa refugen mellan filerna.
* An sa lange har ingen forsokt salja nagot till oss har i Ecuador.
* Man kanner sig ganska sjuk nar man ar sjuk borta.
* Jag (joel) tanker aldrig mer bada i varma kallor. (se ovanstaende punkt)
* Antalet ganger en peruansk gautforsaljare hinner forsoka salja samma sak till dig om du sitter pa samma stalle en timme ar ungefar 4-5.
* Kilroy kan forvanta sig ett argt mail fran mig snart eftersom de gav mig fel rabattkort.
* Isabella ar den storsta djuralskare jag kanner.
---
Nya bilder upplagda
Puno
Cusco och Valle Sagrado
Jungeltrippen till Machu Picchu
Machu Picchu
måndag 23 mars 2009
Sa har har var senaste vecka sett ut:
* Fagel och salskadning pa Islas Ballestas.
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/PiscoOchIslasBallestas
* Sandboarding och oasliv i Huacachina samt vinprovning i Ica
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/HuacachinaOchVingardarIIca
* Kondorer och varldens nast djupaste kanyon utanfor Arequipa
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/CanonDeColca
Livet ar harligt!
* Fagel och salskadning pa Islas Ballestas.
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/PiscoOchIslasBallestas
* Sandboarding och oasliv i Huacachina samt vinprovning i Ica
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/HuacachinaOchVingardarIIca
* Kondorer och varldens nast djupaste kanyon utanfor Arequipa
http://picasaweb.google.com/bellaojoel/CanonDeColca
Livet ar harligt!
lördag 21 mars 2009
Massuppdatering av bilder
Vi har idag tagit oss tid att uppdatera ganska mycket bilder. Minneskorten var fulla, sa nu var det pa tiden.
Vill ni kolla sa klickar ni pa lanken "Bilder" i hogerkanten har intill.
De nya bilderna ligger i albumen Puerto Madryn, Buenos Aires och Pisco.
Vill ni kolla sa klickar ni pa lanken "Bilder" i hogerkanten har intill.
De nya bilderna ligger i albumen Puerto Madryn, Buenos Aires och Pisco.
Peru
Efter en aterhamtande vecka i Buenos Aires kande vi oss redo for nya aventyr och det kandes alldeles lagom att flyga till Peru. Da vi nastan uteslutande hort daliga saker huvudstaden Lima valde vi att enbart spendera en natt dar. Saint Patricks day. Tydligen valdigt stort i Lima varfor det var svart att hitta nagot rum. Annars kan man kanske kommentera Limas lage vid havet mellan sandberg som ar faktiskt lite av en upplevelse i sig. Darefter tog vi oss mot Pisco. Ar 2007 drabbades detta omrade av Peru av en stor jordbavning dar ca. 800 personer dog. Dar det tidigare stod hus i kolonial stil vaxer nu halvfardiga hus i lera och tegel fram. Pa kvallen spelade vi fotboll med nagra Peruaner mot nagra volontarer som ar dar for att bygga upp staden. Riktigt skoj. Dagenefter i ottan lamnade vi Pisco for att bege oss mot Islas Ballestas, ett natureservat som nicknameas Poor man´s Galapagos. Dar sag vi sjukligt mycket faglar, annumer fagelskit, elefantsalar och pingviner. En helt klart trevlig dag.
Darefter tog vi oss till Huacachina. En oas som kantas av flera hundra meter hoga sanddyner. En valdigt speciell, men samtidigt valdigt avkopplande stalle. Att bestiga dynerna var en svettig men haftig upplevelse. Runtomkring nastan bara oken med den lilla oasen i mitten. Vi hyrde aven sandboards - ungefar som en hemmgjord snowboard. Det var riktigt svart och man fick smaka sand bade en och tre ganger. Men man sag dock potentialen. Med riktiga skidor/brada skulle det har kunna bli den optimala skidorten mitt i oknen.
Efter Huacachina hade vi nagra timmar att sla ihjal i grannstaden Ica medans vi vantande pa bussen. Var taxichaffis och hans fyra ariga dotter tog med oss pa en tur till de lokala vingardarna dar vi fick se och smaka pa bade vin och pa spritsorten Pisco som tillverkas i den har regionen. Mycket lyckad dag verkligen. Var chaffis var jattetrevlig och hans dotter kan ha varit en av de skonaste, sotaste, men ocksa smartaste fyraaringen vi traffat.
Nu sitter vi pa ett hotel i Aerquipa och skall strax ge oss ut i vimmlet for att imorgon ta oss mot till Canon de Colca, en av varldens djupaste kanyons. Darefter skall vi mota upp med Anders och Frida i Puno. Skall bli riktig skoj.
Darefter tog vi oss till Huacachina. En oas som kantas av flera hundra meter hoga sanddyner. En valdigt speciell, men samtidigt valdigt avkopplande stalle. Att bestiga dynerna var en svettig men haftig upplevelse. Runtomkring nastan bara oken med den lilla oasen i mitten. Vi hyrde aven sandboards - ungefar som en hemmgjord snowboard. Det var riktigt svart och man fick smaka sand bade en och tre ganger. Men man sag dock potentialen. Med riktiga skidor/brada skulle det har kunna bli den optimala skidorten mitt i oknen.
Efter Huacachina hade vi nagra timmar att sla ihjal i grannstaden Ica medans vi vantande pa bussen. Var taxichaffis och hans fyra ariga dotter tog med oss pa en tur till de lokala vingardarna dar vi fick se och smaka pa bade vin och pa spritsorten Pisco som tillverkas i den har regionen. Mycket lyckad dag verkligen. Var chaffis var jattetrevlig och hans dotter kan ha varit en av de skonaste, sotaste, men ocksa smartaste fyraaringen vi traffat.
Nu sitter vi pa ett hotel i Aerquipa och skall strax ge oss ut i vimmlet for att imorgon ta oss mot till Canon de Colca, en av varldens djupaste kanyons. Darefter skall vi mota upp med Anders och Frida i Puno. Skall bli riktig skoj.
tisdag 17 mars 2009
söndag 15 mars 2009
Uppdatering
Nu var det ett tag sedan vi skrev, men vi har haft ett valsigt hektiskt schema pa sistone.
Efter nagra harliga dagar i Mendoza, med gott vin och underbar mat bar det ivag till andra sidan Argentina, till en kuststad som heter Puerto Madryn. Dar traffade vi tva skona Hollandare som vi hookade upp med och hyrde bil en dag. Vi akte ut pa en halvo som heter Peninsula Valdes som har ett rikt djurliv som bla innefattar pingviner! Det var riktigt roligt att kora bil igen aven om vagarna pa sina stallen var ganska sa svara att ta sig fram pa. Vi kryssade bland sjolejon, pongviner, baltdjur och elefantsalar. Efter en skon dag glomde vi bort vilken tid bilen skulle vara inlamnad da vi beundrade solnedgangen och jag ( Isabella) tackade for de raka vagarna tillbaka...
I onsdags morse anlande vi till den stora 12 miljonersstaden BA. Staden kanns overlag valdigt Europeisk och ar helt fantastisk! Mat, shopping, puls, kaos, fina parker, kullerstenskvarter dar det dansas tango, fin arkitektur, kultur (bade modern och fin) och fest. Det kanns som ett utmarkt satt att avsluta var vistelse i Argentina pa!
Efter nagra harliga dagar i Mendoza, med gott vin och underbar mat bar det ivag till andra sidan Argentina, till en kuststad som heter Puerto Madryn. Dar traffade vi tva skona Hollandare som vi hookade upp med och hyrde bil en dag. Vi akte ut pa en halvo som heter Peninsula Valdes som har ett rikt djurliv som bla innefattar pingviner! Det var riktigt roligt att kora bil igen aven om vagarna pa sina stallen var ganska sa svara att ta sig fram pa. Vi kryssade bland sjolejon, pongviner, baltdjur och elefantsalar. Efter en skon dag glomde vi bort vilken tid bilen skulle vara inlamnad da vi beundrade solnedgangen och jag ( Isabella) tackade for de raka vagarna tillbaka...
I onsdags morse anlande vi till den stora 12 miljonersstaden BA. Staden kanns overlag valdigt Europeisk och ar helt fantastisk! Mat, shopping, puls, kaos, fina parker, kullerstenskvarter dar det dansas tango, fin arkitektur, kultur (bade modern och fin) och fest. Det kanns som ett utmarkt satt att avsluta var vistelse i Argentina pa!
torsdag 5 mars 2009
Bolivia och tillbaka...
Bussens tuta ekar mella bergets nakna, roda vaggar. En mistlur som varnar, uppmuntrar. Vacker. Vagen ut ur Bolivia ar en sinnenas resa. Rumpan far sig en ovalkommen massage medan det bolivianska landskapet ambulerar mellan lummiga dalar med majsfalt och eldigt karga berg. De sma vattendragen inbjuder till prunkande gronska som kontrasterar de jarnroda sandbergen. Vattnets livgivande kraft blir oerhort pataglig har. Ett livets ursprung som man hemma tar for givet.
Jamte mig i bussen sover en kvinna. I, av spanjorerna pabjuden, typisk boliviansk utstyrsel: hat, fargglad troja, kjolar i flera lager, yllesockar och sandaler sover hon med armarna i kors. Jag undrar vad hon tar for givet? Bolivia ar det fattigaste landet i Sydamerika, men kanske ett av de rikaste vad galler natur. Hon sover medan berg liknande Salvador Dali-malningar avtacker sig utanfor bussens vindruta. Hon ar bortskamd. Vet inte hur bra hon har det. Den som ar rik vet ofta inte det. Kanske ar det det enda hon tar for givet.
I Bolivia jobbar fortfarande manga som ar barn.
Min andra rektala plagelse i detta land utspelade sig under sju timmar pa en hastrygg. Har jag varit mer svensk hade jag har skamtat om att det var det narmaste jag nagonsin kommer att spela for det andra laget. Jag drar inte det skamtet. Hursom atfoljdes vi under denna tur av guiden Javier. Javier ar 13 ar. Javier jobbar 7 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Denna lilla uppenbarelse med ett barns livliga ogon tillbringar mer an en svensk heltid tillsammans med hastar och turister. For detta far han 600 SEK i manaden. Pengar som skall racka till klader och pennor och skolmaterial. For sjalvklart gar Javier i skolan. Det bolivianska skolsystemet sorjer for att Javier gar 3 timmar i skolan varje kvall; fran 6 till 9. Han gillar inte matte.
Den busige pojken som nar mig till brostettar allt det har for givet: jobbet, skolan, att hjalpa sin abuelito (lille farfar) pa landet. Vad Javier inte tar for givet ar att fa spela fotboll pa rasterna i skolan. Det marks nar han berattar om det.
Nar man inte tar nagot for givet, ar det forst da man kan fullstandigt njuta?
Bland alla dessa olikheter aterfinns anda likheter. Pa internetcafeerna delar vasterlanningars berattelser om hur bra de har det lina med 35ariga bolivianers Msn:ande och 15-aringars nyfiknhet for porr. Alla ar vi lika i 56kbit i sekunden och vi blir lika forbannade nar natet inte fungerar pa grund av regnet och askan. Dety tar vi alla for givet.
Langt bort fran porr, facebook och msn ligger en liten by pa 4000 meters hojd. Den gangliga dalen kantas sparsamt av grastuvor. Alla forsok till att kultivera marken har sedan lange aborterats av den ogastvanliga marken. I gapet pa hoga berg och pachamamas illvilja ligger omsluts denna lilla by. De sma husen ar av lera och pa innergarden till ett av husen spanner en 3 meter lang tvattlina. Pa den rangliga staltraden hanger ett kottstycka for att moras. Lama. Pa en stenstod ligger det doda huvudet och stirrar in i evigheten. Ugdjur. Tydligen en delikatess. I denna lilla by lever man mer eller mindre som man alltid gjort. Utan elektricitet blir natterna ofta iskalla. Nar vi vaknade var det sno.
Det ar nagonstans i denna iskalla morgon, i leendet i de som bor har som det slar mig. Dessa manniskor tar inget for givet. Deras enda problem och mal for dagen ar att skaffa mat. De tar inte ens livet for givet. Ar det de som ar lyckligast, som uppskattar det mest? Det ar min mistlur. Som varnar, uppmuntrar, vacker.
Ps. I ett annat blogginlagg. Vi har akt pa en fyra dagars tur med Jeep dar vi skulle fatt se laguner i fargerna blatt, gult och rott. Men det snoade. Vi har ocksa sett varldens storsta saltoken och gejsrar. Efter en tvadagars busstur till Mendoza har vi atit varldens godast stek, cyklat runt i ett fantastiskt landskap och provat vin pa olika vingardar tillsammans med ett gang galna svenskar. Traffat Jakobs tvilling. Blivit sjuka. Blivit friska. Tagit en buss till Puerto Madryn och imorn skall vi traffa pingviner. Ds.
Btw... nu gar det for ovrigt att kommentera utan att registrera sig...
Jamte mig i bussen sover en kvinna. I, av spanjorerna pabjuden, typisk boliviansk utstyrsel: hat, fargglad troja, kjolar i flera lager, yllesockar och sandaler sover hon med armarna i kors. Jag undrar vad hon tar for givet? Bolivia ar det fattigaste landet i Sydamerika, men kanske ett av de rikaste vad galler natur. Hon sover medan berg liknande Salvador Dali-malningar avtacker sig utanfor bussens vindruta. Hon ar bortskamd. Vet inte hur bra hon har det. Den som ar rik vet ofta inte det. Kanske ar det det enda hon tar for givet.
I Bolivia jobbar fortfarande manga som ar barn.
Min andra rektala plagelse i detta land utspelade sig under sju timmar pa en hastrygg. Har jag varit mer svensk hade jag har skamtat om att det var det narmaste jag nagonsin kommer att spela for det andra laget. Jag drar inte det skamtet. Hursom atfoljdes vi under denna tur av guiden Javier. Javier ar 13 ar. Javier jobbar 7 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Denna lilla uppenbarelse med ett barns livliga ogon tillbringar mer an en svensk heltid tillsammans med hastar och turister. For detta far han 600 SEK i manaden. Pengar som skall racka till klader och pennor och skolmaterial. For sjalvklart gar Javier i skolan. Det bolivianska skolsystemet sorjer for att Javier gar 3 timmar i skolan varje kvall; fran 6 till 9. Han gillar inte matte.
Den busige pojken som nar mig till brostettar allt det har for givet: jobbet, skolan, att hjalpa sin abuelito (lille farfar) pa landet. Vad Javier inte tar for givet ar att fa spela fotboll pa rasterna i skolan. Det marks nar han berattar om det.
Nar man inte tar nagot for givet, ar det forst da man kan fullstandigt njuta?
Bland alla dessa olikheter aterfinns anda likheter. Pa internetcafeerna delar vasterlanningars berattelser om hur bra de har det lina med 35ariga bolivianers Msn:ande och 15-aringars nyfiknhet for porr. Alla ar vi lika i 56kbit i sekunden och vi blir lika forbannade nar natet inte fungerar pa grund av regnet och askan. Dety tar vi alla for givet.
Langt bort fran porr, facebook och msn ligger en liten by pa 4000 meters hojd. Den gangliga dalen kantas sparsamt av grastuvor. Alla forsok till att kultivera marken har sedan lange aborterats av den ogastvanliga marken. I gapet pa hoga berg och pachamamas illvilja ligger omsluts denna lilla by. De sma husen ar av lera och pa innergarden till ett av husen spanner en 3 meter lang tvattlina. Pa den rangliga staltraden hanger ett kottstycka for att moras. Lama. Pa en stenstod ligger det doda huvudet och stirrar in i evigheten. Ugdjur. Tydligen en delikatess. I denna lilla by lever man mer eller mindre som man alltid gjort. Utan elektricitet blir natterna ofta iskalla. Nar vi vaknade var det sno.
Det ar nagonstans i denna iskalla morgon, i leendet i de som bor har som det slar mig. Dessa manniskor tar inget for givet. Deras enda problem och mal for dagen ar att skaffa mat. De tar inte ens livet for givet. Ar det de som ar lyckligast, som uppskattar det mest? Det ar min mistlur. Som varnar, uppmuntrar, vacker.
Ps. I ett annat blogginlagg. Vi har akt pa en fyra dagars tur med Jeep dar vi skulle fatt se laguner i fargerna blatt, gult och rott. Men det snoade. Vi har ocksa sett varldens storsta saltoken och gejsrar. Efter en tvadagars busstur till Mendoza har vi atit varldens godast stek, cyklat runt i ett fantastiskt landskap och provat vin pa olika vingardar tillsammans med ett gang galna svenskar. Traffat Jakobs tvilling. Blivit sjuka. Blivit friska. Tagit en buss till Puerto Madryn och imorn skall vi traffa pingviner. Ds.
Btw... nu gar det for ovrigt att kommentera utan att registrera sig...
onsdag 25 februari 2009
Bolivia
Oj, vilken om bak man har nu efter sju timmar pa en hastrygg. Nu nar hojdsjukan har slappt har det uppkommit en ny krampa som inte gar att bota med koka-te.
Vi befinner oss just nu i sodra Bolivia, narmare bestamt i Tupiza, en liten stad som inte liknar nagot annat som vi tidigare sett. Staden ligger omsluten av hoga berg i olika farger, bla, roda, gula, svarta och grona och har inte en asfalterad gata. Det kanns langt ifran en vasterlandsk stad.
Idag har vi som tidigare namndes ridit bland bergen och sett naturen har runt Tupiza. Det har varit valdigt haftigt men det hela borjade ganska nervost eftersom varken Joel eller jag kan rida. Forst trodde vi att det var nagon form av skamt nar en trettonarig pojke presenterade sig som var erfarna guide, men icke. Det visade sig att han jobbade pa dagarna och gick i skolan tre timmar pa kvallarna. Hur som helst gick allt bra och vi hade en superharlig dag dar vi nastan ensamma red fram i ett vildavastern-landskap som inte liknar nagot annat. Som lite kuriosa kan vi tala om att det var har som filmen om Sundance Kid spelades in.
Imorgon drar vi ivag pa en fyra dagars tur till bl.a.gejsrar och varldens storsta saltoken. Det ska bli mycket spannande och vi kommer formodligen inte att vara kontaktbara forran tidigast pa sondag. Ha det bast dar hemma!
Vi befinner oss just nu i sodra Bolivia, narmare bestamt i Tupiza, en liten stad som inte liknar nagot annat som vi tidigare sett. Staden ligger omsluten av hoga berg i olika farger, bla, roda, gula, svarta och grona och har inte en asfalterad gata. Det kanns langt ifran en vasterlandsk stad.
Idag har vi som tidigare namndes ridit bland bergen och sett naturen har runt Tupiza. Det har varit valdigt haftigt men det hela borjade ganska nervost eftersom varken Joel eller jag kan rida. Forst trodde vi att det var nagon form av skamt nar en trettonarig pojke presenterade sig som var erfarna guide, men icke. Det visade sig att han jobbade pa dagarna och gick i skolan tre timmar pa kvallarna. Hur som helst gick allt bra och vi hade en superharlig dag dar vi nastan ensamma red fram i ett vildavastern-landskap som inte liknar nagot annat. Som lite kuriosa kan vi tala om att det var har som filmen om Sundance Kid spelades in.
Imorgon drar vi ivag pa en fyra dagars tur till bl.a.gejsrar och varldens storsta saltoken. Det ska bli mycket spannande och vi kommer formodligen inte att vara kontaktbara forran tidigast pa sondag. Ha det bast dar hemma!
söndag 22 februari 2009
Bilder
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
 |
| De bellaojoel |
Fler an de bilder som vi har lagt upp pa bloggen gar att se om man klickar pa lanken "Bilder" i hogerspalten
Argentina...
Efter en festnatts somn i Pipa, 3 timmars somn pa flyget mellan Natal och Sao Paulo och en 17 timmars bussresa anlande vi nagot davna men vid gott mod vid gransstaden Foz de Iguacu. Var sista anhalt i Brasilien dar vi sag den brasilianska sidan av Iguassu fallen. 285 vattenfall som tillsammans skapar ett overmaktig plagsamt, haftigt sceneri nar miljontals litervatten kastas mot ytan 85 meter nedanfor. Om och om igen. Dagen darefter besokte vi fallen fran den argentiska sidan, vilket var om an haftigare, da man fick en narmare titt bade nerifran ovanifran och underifran med bat. Vi sag aven en kajman och massa fargglada fjarilar.
Darefter begav vi oss av norrut mot Salta. En stad dar det bor 500 000 och som framst kanske ar kand for att man hittade 3 perfekt bevarade mumier fran Incatiden for kanske 10 ar sedan. Valdigt imponerande och ganska stimulerande. Man vantade sig liksom att de skulle sla upp ogonen och titta pa en. Idag har vi varit pa en tur med 4-hjulsdriven bil upp i bergen. Lite trakigt da det regnade anda upp till kanske 3000 metershojd. Valdigt bordiga och farglada berg sag vi. Nar vi kom over molnen mottes vi av ett torrare landskap. Dalar och bergskammar kantade var vag och borta i horisonten skymtade en snokladd topp som var 6700 meter hog. Overallt i detta landskap, vasenskilt fran, tex., Alperna vaxte kaktusar som kunde bli upp till 8 meter hoga. Tillslut kom till en liten by dar vi drack drinkar (du gamle van Fernet; du har varit saknad :-)) med ett trevligt par fran Schweiz.
Imorgon tar vi oss till Bolivia for att gora en 4 dagars trip runt Salar de uyuni, varldens storsta saltoken.
Darefter begav vi oss av norrut mot Salta. En stad dar det bor 500 000 och som framst kanske ar kand for att man hittade 3 perfekt bevarade mumier fran Incatiden for kanske 10 ar sedan. Valdigt imponerande och ganska stimulerande. Man vantade sig liksom att de skulle sla upp ogonen och titta pa en. Idag har vi varit pa en tur med 4-hjulsdriven bil upp i bergen. Lite trakigt da det regnade anda upp till kanske 3000 metershojd. Valdigt bordiga och farglada berg sag vi. Nar vi kom over molnen mottes vi av ett torrare landskap. Dalar och bergskammar kantade var vag och borta i horisonten skymtade en snokladd topp som var 6700 meter hog. Overallt i detta landskap, vasenskilt fran, tex., Alperna vaxte kaktusar som kunde bli upp till 8 meter hoga. Tillslut kom till en liten by dar vi drack drinkar (du gamle van Fernet; du har varit saknad :-)) med ett trevligt par fran Schweiz.
Imorgon tar vi oss till Bolivia for att gora en 4 dagars trip runt Salar de uyuni, varldens storsta saltoken.
söndag 15 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)