Kommer ni ihag hur man ritade en o nar man var liten? Tva palmer och lite gult som forestallde sand - kanske lite blatt och en haj. Pa 400 sadana lagstadieoar lever folket Kuna Yala. En autonom stat i ett karibiskt eden - avlagset och avskilt.
For ryggsacksresande ar det ett kostsamt paradis. En natt i hangmatta i en bambuhytta med trampat jordgolv gar loss pa 30 dollar. Per person och natt. Vill man ha tillgang till porslin eller vatten som inte ar salt far man betala 150 dollar och uppat. Per person och natt.
Det ar ett val man har.
Varje dag, aret om gor turister det valet. Den strom av soldyrkande vasterlanningar som gor det valet ackommoderas alla i boningar som alla tillhor Kuna, inga utlanningar far lov att aga nagot pa oarna. Lagstadiematte sager att dyrt boende ganger en massa turister = manga skattefria dollar tillbaka till ett folk som statt mot varenda spansk forsok till kolonisation. Ett folk som gor som de vill.
Ett folk som skulle kunna ha fina hus och snabba batar - lagstadielogiken haller inte langre.
Det ar ett val de har. Bambuhus och hangmattor och toa bakom ons sista palm.
Kuna ar ett folk, som till skillnad fran oss, kan ha applet och ata det med. Kunskapen ar kanske lagstadie-enkel; ibland ar det enda man behover tva palmer och lite gult.
...
Efter en del obehagliga (bat)resor och lite eftertanke har vi insett hur latt det ar att bli av med ens packning. Varst skulle onekligen vara att bli av med bilderna, varfor vi har satt in en liten offensiv pa uppladdningsfronten - sa finns iaf lite bilder kvar.
Costa Rica:
Puerto Viejo
Panama:
Bocas del Toro
Brasilien - mer fran:
Rio de Janeiro
Ilha Grande
Salvador
Lençois
Maceio
Natal
Bolivia - mer fran:
Tupiza
Argentina - mer fran:
Salta
Foz de Iguacu
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
Ingen svininfluensa i paradiset...
Dessa spanjorer. Forutom att utrota lokalbefolkning och sno allt deras guld, far man tillsta att de var ganska grymma pa att snickra ihop hus och bereda torg.
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
lördag 25 april 2009
Senaste tiden...
Bilder fran senaste tiden, samt en liten uppdatering...
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
måndag 13 april 2009
Baños - Aventyrens stad
Wow vilken dag vi hade igar!
Dagen borjade med Rafting. Nar vi dagen innan fixade turen sa hade jag (Isabella) noga uttryckt att vi ville ha nagot adrenalinfyllt och intensivt alltsa niva 4-5. Vi var ju bada nyborjare men om de flesta andra borjar pa niva 3 sa borde vi ju klara av 4 plus iallafall och vi ville ju inte sitta och sova i baten. Efter sakerhetsinstruktionerna var vi bada betydligt mindre kaxiga, det lurade en del faror i forsarna. Det borjade bra men plostligt sa hade visst fyra personer hamnat i forsen, inklusive guiden (som forovrigt var grym!). Vi som var kvar i baten beholl lugnet och lyckades fiska upp dem, men jag var rejalt radd. Sedan forstatte det och vi fick verkligen den intensitet vi hade bett om, ibland kandes det som man paddlade for livet. Efter ett tag kom man dock in i gunget och nar vi efter en stark fors paddlade in och stannade precis framfor ett hogt och vackert vattenfall, som vi duschade av oss i, var lyckan total! Nar vi sedan atervande i minibussen och lyssnade pa reggea hade vi bada en underbar kansla i kroppen och bestamde att detta maste goras om!
Efter lunchen agnade vi oss at Canyoning och firade ner oss for nagra vattenfall i rep. Det finaste var 45 meter hogt och tittade man upp sag man vattnet komma over huvudet.
Dagen var alltsa helt underbar och ett mycket bra satt att se de hoga, grona och mycket vackra bergen runtomkring Baños! Imorgon blir det lite lugnare med en downhill mountainbiketur innan vi aker vidare mot Quito.
Dagen borjade med Rafting. Nar vi dagen innan fixade turen sa hade jag (Isabella) noga uttryckt att vi ville ha nagot adrenalinfyllt och intensivt alltsa niva 4-5. Vi var ju bada nyborjare men om de flesta andra borjar pa niva 3 sa borde vi ju klara av 4 plus iallafall och vi ville ju inte sitta och sova i baten. Efter sakerhetsinstruktionerna var vi bada betydligt mindre kaxiga, det lurade en del faror i forsarna. Det borjade bra men plostligt sa hade visst fyra personer hamnat i forsen, inklusive guiden (som forovrigt var grym!). Vi som var kvar i baten beholl lugnet och lyckades fiska upp dem, men jag var rejalt radd. Sedan forstatte det och vi fick verkligen den intensitet vi hade bett om, ibland kandes det som man paddlade for livet. Efter ett tag kom man dock in i gunget och nar vi efter en stark fors paddlade in och stannade precis framfor ett hogt och vackert vattenfall, som vi duschade av oss i, var lyckan total! Nar vi sedan atervande i minibussen och lyssnade pa reggea hade vi bada en underbar kansla i kroppen och bestamde att detta maste goras om!
Efter lunchen agnade vi oss at Canyoning och firade ner oss for nagra vattenfall i rep. Det finaste var 45 meter hogt och tittade man upp sag man vattnet komma over huvudet.
Dagen var alltsa helt underbar och ett mycket bra satt att se de hoga, grona och mycket vackra bergen runtomkring Baños! Imorgon blir det lite lugnare med en downhill mountainbiketur innan vi aker vidare mot Quito.
måndag 6 april 2009
Come and travel with me to search the magic sounds from Ecuador!"Sash"
Korta reflektioner efter 50 timmar i buss fran en ecuadoriansk stad mitt i lugnet:
* Lita inte pa Peruansk granspolis omdome vad galler boende.
* Anderna blir ganska kalla om natterna.
* Ett peruanskt tonarsgang, en skrikande bebis och en spyende man ar inte det ultimata resesallskapet.
* Ecuadorianer ar snyggare an peruaner.
* I Peru kan man kopa Taxi-skyltar i gatustand som star pa refugen mellan filerna.
* An sa lange har ingen forsokt salja nagot till oss har i Ecuador.
* Man kanner sig ganska sjuk nar man ar sjuk borta.
* Jag (joel) tanker aldrig mer bada i varma kallor. (se ovanstaende punkt)
* Antalet ganger en peruansk gautforsaljare hinner forsoka salja samma sak till dig om du sitter pa samma stalle en timme ar ungefar 4-5.
* Kilroy kan forvanta sig ett argt mail fran mig snart eftersom de gav mig fel rabattkort.
* Isabella ar den storsta djuralskare jag kanner.
---
Nya bilder upplagda
Puno
Cusco och Valle Sagrado
Jungeltrippen till Machu Picchu
Machu Picchu
* Lita inte pa Peruansk granspolis omdome vad galler boende.
* Anderna blir ganska kalla om natterna.
* Ett peruanskt tonarsgang, en skrikande bebis och en spyende man ar inte det ultimata resesallskapet.
* Ecuadorianer ar snyggare an peruaner.
* I Peru kan man kopa Taxi-skyltar i gatustand som star pa refugen mellan filerna.
* An sa lange har ingen forsokt salja nagot till oss har i Ecuador.
* Man kanner sig ganska sjuk nar man ar sjuk borta.
* Jag (joel) tanker aldrig mer bada i varma kallor. (se ovanstaende punkt)
* Antalet ganger en peruansk gautforsaljare hinner forsoka salja samma sak till dig om du sitter pa samma stalle en timme ar ungefar 4-5.
* Kilroy kan forvanta sig ett argt mail fran mig snart eftersom de gav mig fel rabattkort.
* Isabella ar den storsta djuralskare jag kanner.
---
Nya bilder upplagda
Puno
Cusco och Valle Sagrado
Jungeltrippen till Machu Picchu
Machu Picchu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)