Bolivia och tillbaka...

Bussens tuta ekar mella bergets nakna, roda vaggar. En mistlur som varnar, uppmuntrar. Vacker. Vagen ut ur Bolivia ar en sinnenas resa. Rumpan far sig en ovalkommen massage medan det bolivianska landskapet ambulerar mellan lummiga dalar med majsfalt och eldigt karga berg. De sma vattendragen inbjuder till prunkande gronska som kontrasterar de jarnroda sandbergen. Vattnets livgivande kraft blir oerhort pataglig har. Ett livets ursprung som man hemma tar for givet.

Jamte mig i bussen sover en kvinna. I, av spanjorerna pabjuden, typisk boliviansk utstyrsel: hat, fargglad troja, kjolar i flera lager, yllesockar och sandaler sover hon med armarna i kors. Jag undrar vad hon tar for givet? Bolivia ar det fattigaste landet i Sydamerika, men kanske ett av de rikaste vad galler natur. Hon sover medan berg liknande Salvador Dali-malningar avtacker sig utanfor bussens vindruta. Hon ar bortskamd. Vet inte hur bra hon har det. Den som ar rik vet ofta inte det. Kanske ar det det enda hon tar for givet.

I Bolivia jobbar fortfarande manga som ar barn.

Min andra rektala plagelse i detta land utspelade sig under sju timmar pa en hastrygg. Har jag varit mer svensk hade jag har skamtat om att det var det narmaste jag nagonsin kommer att spela for det andra laget. Jag drar inte det skamtet. Hursom atfoljdes vi under denna tur av guiden Javier. Javier ar 13 ar. Javier jobbar 7 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Denna lilla uppenbarelse med ett barns livliga ogon tillbringar mer an en svensk heltid tillsammans med hastar och turister. For detta far han 600 SEK i manaden. Pengar som skall racka till klader och pennor och skolmaterial. For sjalvklart gar Javier i skolan. Det bolivianska skolsystemet sorjer for att Javier gar 3 timmar i skolan varje kvall; fran 6 till 9. Han gillar inte matte.

Den busige pojken som nar mig till brostettar allt det har for givet: jobbet, skolan, att hjalpa sin abuelito (lille farfar) pa landet. Vad Javier inte tar for givet ar att fa spela fotboll pa rasterna i skolan. Det marks nar han berattar om det.

Nar man inte tar nagot for givet, ar det forst da man kan fullstandigt njuta?

Bland alla dessa olikheter aterfinns anda likheter. Pa internetcafeerna delar vasterlanningars berattelser om hur bra de har det lina med 35ariga bolivianers Msn:ande och 15-aringars nyfiknhet for porr. Alla ar vi lika i 56kbit i sekunden och vi blir lika forbannade nar natet inte fungerar pa grund av regnet och askan. Dety tar vi alla for givet.

Langt bort fran porr, facebook och msn ligger en liten by pa 4000 meters hojd. Den gangliga dalen kantas sparsamt av grastuvor. Alla forsok till att kultivera marken har sedan lange aborterats av den ogastvanliga marken. I gapet pa hoga berg och pachamamas illvilja ligger omsluts denna lilla by. De sma husen ar av lera och pa innergarden till ett av husen spanner en 3 meter lang tvattlina. Pa den rangliga staltraden hanger ett kottstycka for att moras. Lama. Pa en stenstod ligger det doda huvudet och stirrar in i evigheten. Ugdjur. Tydligen en delikatess. I denna lilla by lever man mer eller mindre som man alltid gjort. Utan elektricitet blir natterna ofta iskalla. Nar vi vaknade var det sno.

Det ar nagonstans i denna iskalla morgon, i leendet i de som bor har som det slar mig. Dessa manniskor tar inget for givet. Deras enda problem och mal for dagen ar att skaffa mat. De tar inte ens livet for givet. Ar det de som ar lyckligast, som uppskattar det mest? Det ar min mistlur. Som varnar, uppmuntrar, vacker.

Ps. I ett annat blogginlagg. Vi har akt pa en fyra dagars tur med Jeep dar vi skulle fatt se laguner i fargerna blatt, gult och rott. Men det snoade. Vi har ocksa sett varldens storsta saltoken och gejsrar. Efter en tvadagars busstur till Mendoza har vi atit varldens godast stek, cyklat runt i ett fantastiskt landskap och provat vin pa olika vingardar tillsammans med ett gang galna svenskar. Traffat Jakobs tvilling. Blivit sjuka. Blivit friska. Tagit en buss till Puerto Madryn och imorn skall vi traffa pingviner. Ds.

Btw... nu gar det for ovrigt att kommentera utan att registrera sig...