I can't stop this feeling...

Oaxaca, Mexiko

Med en lanad laptop i knat ligger vi pa fint hotell i staden Oaxaca i Mexikos mer hoglanta trakter. De senaste tva veckorna har vi epikureerat oss fran nagorlunda intensivt resande:

Efter harliga dagar pa Islas de Ometepe bytte vi sott mot salt for att krydda vara lugna kroppar med surf och harliga solnedgangar i den lilla turiststaden San Juan del Sur. Har lossnade surfen for oss och vi kande att vi faktiskt (antligen) utvecklats lite. Dock borjade guidebokens alla vikta sidor gora sig paminda sa vi skyndade vidare...

Vad som gor Centralamerika lite mer overskadligt ar tveklost avstanden. Tva dagar efter surf och sol i sodra Nicaragua befann vi oss pa on Roatan fem mil fran Honduras nordkust. Har delade vi hytta med nagra killar fran San Fransisco, snorklade en del, sag pa delfinshow, och hade det bra i ett par dagar.

Darefter tog vi oss till fastlandet for att gora rafting i vad vi hade hort var en av centralamerikas basta floder. Detta var den sakert, om det hade varit lite mer vatten i den - raftingen var inte mycket mer an en harlig sightseeingtur i ett fantaskt djungellandskap vilket inte gjorde nagot da det som foregick flodturen var en tur uppstroms. Vi fick simma och hoppa i det varma grona vattnet och hela turen avslutades med forst ett femmeters hopp for att sedan klattra till en klippa som var nio meter som vi sen bada hoppade fran. Mycket harligt!

Efter djungeln i La Ceiba akte vi till ruinerna i Copan pa gransen till Guatemala. Har sag vi ruinerna fran en av Mayafolkets viktigaste stader. Vi blev bada mer imponerade av Mayafolkets arkitektur an till exempel Inkafolket som hade sin blomstertid 6-700 somrar tidigare.

Honduras var ett harligt land med an konstig vapenkultur. Overallt fanns det vapen. Utanfor den lilla diverseaffaren pa hornet stod det en snubbe med en ak-5a, utanfor banken: hagelgevar, uzi i kon till biljetter for batfarden. Galet och lite laskigt.

Efter Honduras avlade vi blixtvisit i Guatemala och den harliga staden Antigua. Dar hann vi se CL ga till Barca samt livs levande lava. Mycket maktigt minsann...

De senaste veckorna har som sagt spenderats i ett fantastikt lugn... Forst efter att ha korsat gransen tog vi en nattbuss till staden Puerto Escondido som ar kand for sin surf i varldsklass. Dar hade vi tankt att surfa. Nar vi laste guideboken lite narmare visade det sig att surf i varldsklass innebar 12-metersvagor. Aven om vagorna inte ens var halften sa stora insag vi att vi inte hade halften sa mycket mod och att de skills vi utvecklat i Nicaragua inte pa langa vagar skulle racka till. Dock hade vi sex skona dagar dar i en fantastisk lagenhet med eget kok och havsutsikt.

Darefter tog vi oss nagra timmar soderut till ett stalle som har varit ett av resan mest avslappnade hittills: San Augustinillo. Mitt i lagsasong nastan helt utan sallskap fick vi ha stranden for oss sjalva och att ta morgon eller kvallsdopp blev annu enklare nar vart rum lag mitt pa stranden 25 meter fran vattnet. Har gjorde vi i princip ingenting mer an att lasa, bada, ata och sova.

Nu har vi da lamnat stillahavet for den har gangen och tagit oss narmare hem bade mentalt och geografiskt. Oaxaca ar en ganska stor stad som kanns lite som en blandning av den Argentinska staderna Mendoza och Salta - fast med en mexikansk touch saklart.

Snart syns vi darhemma!

Tills dess...

Adios!