Dessa spanjorer. Forutom att utrota lokalbefolkning och sno allt deras guld, far man tillsta att de var ganska grymma pa att snickra ihop hus och bereda torg.
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tjena tjena! later som oarna var en riktig upplevelse, gott! Satt pa hostellet igar och kollade nyheterna, svininfluensa i Mexica ar inget man vill dra pa sig antar jag =) Flyger till Kuba imorgon och ar lite nojjig om inte viruset kan ha tagit sig over dit med, men men, hoppas allt flyter pa for er, om ni tanker om sa varfor inte Kuba? =) Intima kramar!
SvaraRadera