lördag 7 februari 2009

Vandring i Lencois

Nu sitter vi mitt i Salvador pa ett minst sagt varmt internetcafé. Utanfor ar det full kommers, man kan knappt ga en meter utan att nagon vill salja nagot eller ett gatubarn kommer fram och ber om pengar till mat (las droger). Kanns sadar faktiskt. Vi blir nog inte kvar har sa lange aven att staden i sig ar fin.

Innan vi kom hit till Salvador var vi i Lencois. En stad vilken var raka motsatsen. Over den lilla, hogt belagna staden lag ett harligt lugn och manniskorna var avslappnat hjalpsamma. Byn lag i en nationalpark i ett omrade dar man tidigare brot diamanter.

I torsdags var vi verkligen ute pa aventyr. Det borjade lungt med en promenad fram till ett vattenfall som hade en 25 meter lang slide dar man kunde aka ner. Man fick lite ont i rumpan men det var det vart! Nar vi skulle vidare hangde vi pa en fransman och hans flickvan till ett annat vattenfall. Men det visade sig att de inte hade riktig koll och efter en timmes vandrande slutade det med att vi kom tillbaka till Lencois efter att ha vandrat runt i en cirkel. Svettiga och torstiga gick vi och drack en cocacola, lite visste vi att det skulle bli den enda maten vi fick pa fem timmar. Starkta av drycken och vid gott mod bestamde vi oss for att ta ett annat latt spar som skulle leda forbi tre vattenfall fram till ett sista dar man kunde bada i en pool. Vi fragade nagra om vagen fram till sparet, de pekade och vi borjade ga. Det kandes ratt i borjan men efter ett tag borjade vi fa onda aningar, men sa lange vi foljde floden kunde det ju inte ga fel. Vi fragade ett par som var fran trakten och de sa att om vi fortsatte skulle vi komma fram till det forsta vattenfallet efter 15 minuter. Flickvannen kollade pa sin pojkvan och fragade om det inte innefattade lite klattring men han viftade bort det och sa att det skulle bli OK. Bara 15 minuter lat ju riktigt bra och vi fortsatte glada i hagen. Vi gick genom ett coolt landskap med stenbumlingar som hade en radie pa 5 meter och djungelliknande skog. Skuttandes mellan stenar och over forsar forcerade vi landskapet som vid det har laget borjade bli an mer dramatiskt och brant. Tillslut kom vi fram till vattenfallet som reste sig som en trappa till himlen framfor oss. Efter lite dividerande paborjade vi var klattring uppfor. Vi kom till nagot som, for oss, kandes som vags ande och var pa vag att ge upp nar en bergsget i rastaflator kom skuttandes forbi oss. Det visade sig att killen var guide i omradet och var ute pa en normal eftermiddagspromenad. Han fragade oss om vi inte visste att det fanns en betydligt lattare vag. Killen var snall och visade hur vi skulle satta vara flip-floppbekladda fotter hela vagen upp till det oversta vattenfallet. Val framme hade vi en underbar sen eftermiddag och vagen tillbaka kandes som en barnlek i jamforelse med ditvagen.Dagen innan hade vi varit pa en harlig tur med bil och sett jattehaftiga grottor. Vi var aven uppe pa en topp och sag ut over en canyon.
Nu ar det dags att ge sig ut i varmen, kanske far bli en glass eller min favorit, kokosvatten. Det ar bra for det mesta, baksmalla, magont, diarré fungerar som afrodisiakum och ar laskande! Dessutom kanns det exotiskt att dricka direkt ur en kokosnot med sugror, inga tillsatser har inte.









2 kommentarer:

  1. Hej vänner!

    Ni verkar ju ha hittat jordens paradis. Fina bilder!

    Hoppas ni har det bra
    kram Alex

    SvaraRadera
  2. Hej kära Bella och Joel!

    Vi njuter av att se Er ha det så HÄRLIGT!
    Vad roligt att kunna ta del av Er resa.
    På måndag kommer Erik hem från sin.Det blir underbart att han kommer hem men vi är säkra på att han haft det bra och lärt sig, liksom Ni, massor för livet.

    Kramar från ett kallt och snöigt Stockholm
    Barbro & Powel

    P.S. Jag ska bli mormor och Powel bonusmorfar i september. Vi jublar! Gissa!DS

    SvaraRadera