Bolivia

Oj, vilken om bak man har nu efter sju timmar pa en hastrygg. Nu nar hojdsjukan har slappt har det uppkommit en ny krampa som inte gar att bota med koka-te.

Vi befinner oss just nu i sodra Bolivia, narmare bestamt i Tupiza, en liten stad som inte liknar nagot annat som vi tidigare sett. Staden ligger omsluten av hoga berg i olika farger, bla, roda, gula, svarta och grona och har inte en asfalterad gata. Det kanns langt ifran en vasterlandsk stad.

Idag har vi som tidigare namndes ridit bland bergen och sett naturen har runt Tupiza. Det har varit valdigt haftigt men det hela borjade ganska nervost eftersom varken Joel eller jag kan rida. Forst trodde vi att det var nagon form av skamt nar en trettonarig pojke presenterade sig som var erfarna guide, men icke. Det visade sig att han jobbade pa dagarna och gick i skolan tre timmar pa kvallarna. Hur som helst gick allt bra och vi hade en superharlig dag dar vi nastan ensamma red fram i ett vildavastern-landskap som inte liknar nagot annat. Som lite kuriosa kan vi tala om att det var har som filmen om Sundance Kid spelades in.

Imorgon drar vi ivag pa en fyra dagars tur till bl.a.gejsrar och varldens storsta saltoken. Det ska bli mycket spannande och vi kommer formodligen inte att vara kontaktbara forran tidigast pa sondag. Ha det bast dar hemma!

Bilder

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

De bellaojoel

Fler an de bilder som vi har lagt upp pa bloggen gar att se om man klickar pa lanken "Bilder" i hogerspalten

Argentina...

Efter en festnatts somn i Pipa, 3 timmars somn pa flyget mellan Natal och Sao Paulo och en 17 timmars bussresa anlande vi nagot davna men vid gott mod vid gransstaden Foz de Iguacu. Var sista anhalt i Brasilien dar vi sag den brasilianska sidan av Iguassu fallen. 285 vattenfall som tillsammans skapar ett overmaktig plagsamt, haftigt sceneri nar miljontals litervatten kastas mot ytan 85 meter nedanfor. Om och om igen. Dagen darefter besokte vi fallen fran den argentiska sidan, vilket var om an haftigare, da man fick en narmare titt bade nerifran ovanifran och underifran med bat. Vi sag aven en kajman och massa fargglada fjarilar.

Darefter begav vi oss av norrut mot Salta. En stad dar det bor 500 000 och som framst kanske ar kand for att man hittade 3 perfekt bevarade mumier fran Incatiden for kanske 10 ar sedan. Valdigt imponerande och ganska stimulerande. Man vantade sig liksom att de skulle sla upp ogonen och titta pa en. Idag har vi varit pa en tur med 4-hjulsdriven bil upp i bergen. Lite trakigt da det regnade anda upp till kanske 3000 metershojd. Valdigt bordiga och farglada berg sag vi. Nar vi kom over molnen mottes vi av ett torrare landskap. Dalar och bergskammar kantade var vag och borta i horisonten skymtade en snokladd topp som var 6700 meter hog. Overallt i detta landskap, vasenskilt fran, tex., Alperna vaxte kaktusar som kunde bli upp till 8 meter hoga. Tillslut kom till en liten by dar vi drack drinkar (du gamle van Fernet; du har varit saknad :-)) med ett trevligt par fran Schweiz.

Imorgon tar vi oss till Bolivia for att gora en 4 dagars trip runt Salar de uyuni, varldens storsta saltoken.

Bilder Maceio, Natal och Pipa

Macéio, Natal och Pipa

Efter att ha lamnat ett ganska ogastvanligt Salvador begav vi oss norrut mot miljonstaden Maceió for att aterigen overvaldigas av Brasiliens skonhet men ocksa bli omfamnade av folkets vanlighet.

Macéio ar en stad i miljonstorleken som valsignats med fantastiska strander inne i staden, men har annu vackrare strander utmed kusten. Har levde vi ett ganska turistigt liv: uppassning med caipirinhas under parasol precis vid standkanten, en fantastisk batresa till nio oar i floddeltat utanfor staden, lite surf och mycket god mat.

Nar vi satt och at fruktost den sista dagen i Maceio kom ett par i 50-ars aldern fram och fragade om vi visste vagen till en strand utanfor staden. Da vi hade varit dar tidigare kunde vi visa riktningen pa kartan. Det hela slutade med att vi blev erbjudna att folja med i deras bil pa en resa utmed kusten. Vi akte med dem till tre fantastiska strander och hade en underbar dag. Nar det var dags for oss att aka vidare skjutsade de oss en timme genom rusningstrafik till busstationen. Sa fantastiskt varma manniskor.

Som parentes kan namnas att det har var den andra gangen vi blev adopterade av ett aldre par pa den har resan. Nar vi var i Lencois gjorde vi en tur tillsammans med ett par fran Chile som kallade Isabella for sin nya dotter. Vi ska, om vi har tid, kanske besoka dem i Santiago.

Efter en natt pa buss kom vi till Natal. Hittills den stad med hogst koncentration svenskar under resan. Igar var vi ute pa en adrenalinfylld tur med Beach Buggys. Kusten runt Natal ar omgardad av imponerande sanddyner och vi swishade farbi nio fina sandstrander, tre laguner och en rad sanddynor. Harligt och lite laskigt da det onekligen gick fort.

Paret som var med i var buggy igar erbjod sig att skjutsa oss hit till Pipa dar vi befinner oss nu. De kom och hamtade oss imorse och pa vagen stannade vi och kollade pa fina strander dar det simmade delfiner. Val framme i Pipa akte vi ut med en liten bat pa delfinsafari. Det roliga varade inte allt for lange men vi hann med att se en del delfiner och sag nar en fangade en fisk i luften. Dagen avslutades pa stranden Praia de amore dar vi fick uppleva var forsta regnskur pa fyra veckor. Den gick over pa 10 minuter sa vi kan verkligen inte klaga pa vadret.

Imorgon ar var sista dag har i norra Brasilien innan vi flyger till Sao Paulo, for att sedan ta en buss vidare till gransen och Foz de Iguassu. Det kanns vemodigt att lamna detta underbara land och vi ska njuta sa mycket vi bara kan.

Bilder

Bad i vattenfall

Hopp i naturlig pool

Gron flod

Segt intenet...mer bilder kommer

Vandring i Lencois

Nu sitter vi mitt i Salvador pa ett minst sagt varmt internetcafé. Utanfor ar det full kommers, man kan knappt ga en meter utan att nagon vill salja nagot eller ett gatubarn kommer fram och ber om pengar till mat (las droger). Kanns sadar faktiskt. Vi blir nog inte kvar har sa lange aven att staden i sig ar fin.

Innan vi kom hit till Salvador var vi i Lencois. En stad vilken var raka motsatsen. Over den lilla, hogt belagna staden lag ett harligt lugn och manniskorna var avslappnat hjalpsamma. Byn lag i en nationalpark i ett omrade dar man tidigare brot diamanter.

I torsdags var vi verkligen ute pa aventyr. Det borjade lungt med en promenad fram till ett vattenfall som hade en 25 meter lang slide dar man kunde aka ner. Man fick lite ont i rumpan men det var det vart! Nar vi skulle vidare hangde vi pa en fransman och hans flickvan till ett annat vattenfall. Men det visade sig att de inte hade riktig koll och efter en timmes vandrande slutade det med att vi kom tillbaka till Lencois efter att ha vandrat runt i en cirkel. Svettiga och torstiga gick vi och drack en cocacola, lite visste vi att det skulle bli den enda maten vi fick pa fem timmar. Starkta av drycken och vid gott mod bestamde vi oss for att ta ett annat latt spar som skulle leda forbi tre vattenfall fram till ett sista dar man kunde bada i en pool. Vi fragade nagra om vagen fram till sparet, de pekade och vi borjade ga. Det kandes ratt i borjan men efter ett tag borjade vi fa onda aningar, men sa lange vi foljde floden kunde det ju inte ga fel. Vi fragade ett par som var fran trakten och de sa att om vi fortsatte skulle vi komma fram till det forsta vattenfallet efter 15 minuter. Flickvannen kollade pa sin pojkvan och fragade om det inte innefattade lite klattring men han viftade bort det och sa att det skulle bli OK. Bara 15 minuter lat ju riktigt bra och vi fortsatte glada i hagen. Vi gick genom ett coolt landskap med stenbumlingar som hade en radie pa 5 meter och djungelliknande skog. Skuttandes mellan stenar och over forsar forcerade vi landskapet som vid det har laget borjade bli an mer dramatiskt och brant. Tillslut kom vi fram till vattenfallet som reste sig som en trappa till himlen framfor oss. Efter lite dividerande paborjade vi var klattring uppfor. Vi kom till nagot som, for oss, kandes som vags ande och var pa vag att ge upp nar en bergsget i rastaflator kom skuttandes forbi oss. Det visade sig att killen var guide i omradet och var ute pa en normal eftermiddagspromenad. Han fragade oss om vi inte visste att det fanns en betydligt lattare vag. Killen var snall och visade hur vi skulle satta vara flip-floppbekladda fotter hela vagen upp till det oversta vattenfallet. Val framme hade vi en underbar sen eftermiddag och vagen tillbaka kandes som en barnlek i jamforelse med ditvagen.Dagen innan hade vi varit pa en harlig tur med bil och sett jattehaftiga grottor. Vi var aven uppe pa en topp och sag ut over en canyon.

Nu ar det dags att ge sig ut i varmen, kanske far bli en glass eller min favorit, kokosvatten. Det ar bra for det mesta, baksmalla, magont, diarré fungerar som afrodisiakum och ar laskande! Dessutom kanns det exotiskt att dricka direkt ur en kokosnot med sugror, inga tillsatser har inte.

Itacaré

Itacaré ar en mycket charmig liten surfstad som ligger pa Brasiliens nordostra kust. Har har vi varit sedan i onsdags och jag maste saga att jag ar mycket nojd med var vistelse. Vi har haft ett riktigt bra och forhallandevis billigt boende, ett frascht och mysigt vindsrum med en balkong som var pa minst 25 kvadratmeter och hade en hangmatta att slappa i. Hostelet lag pa huvudgatan dar manga av restaurangerna och barerna fanns och precis vid hamnen. Perfekt lage med andra ord.

Vi har hyrt surfbrador som vi har vandrat med genom regnskogen forbi sma vattenfall fram till fantastiskt fina sandstrander, kantade av palmer och hoga klippor. Nar vi gick till stranden Engenchoca idag kunde man skymta kristallklart bla vatten kanske 40 meter ner pa sin hogra sida och pa vanster sag man tropisk regnskog. Kanslan var underbar och jag gick dar och tankte att jag bara alskar detta fantastiskt fina land! Brasilien ar sa harligt!

Vi hann bli ett litet gang bestaende av tva israeler, tva schweizare, en tysk och fyra svenskar med oss inraknade och provade ocksa pa ett beachparty som maste vara brasiliens motsvarighet till en svensk folkparksfest. I den har staden ar manga grymma pa Capoeira och varje kvall har det varit uppvisningar lite varstans, kul att titta pa.

Ikvall lamnar vi underbara Itacaré for att aka till Lencois, en by en bit vaster om Salvador. Dar hoppas vi att fa se storslagna vyer och bada i vattenfall. Men jag hoppas verkligen pa att fa atervanda hit nagon gang! Det har varit resans basta stopp sa har langt och da har de andra inte varit daliga!

Stranden pa bilden omnamns i Lonely Planet som inget speciell men da ar det i jamforelse med stranderna nagra kilometer utanfor staden...