Oaxaca, Mexiko
Med en lanad laptop i knat ligger vi pa fint hotell i staden Oaxaca i Mexikos mer hoglanta trakter. De senaste tva veckorna har vi epikureerat oss fran nagorlunda intensivt resande:
Efter harliga dagar pa Islas de Ometepe bytte vi sott mot salt for att krydda vara lugna kroppar med surf och harliga solnedgangar i den lilla turiststaden San Juan del Sur. Har lossnade surfen for oss och vi kande att vi faktiskt (antligen) utvecklats lite. Dock borjade guidebokens alla vikta sidor gora sig paminda sa vi skyndade vidare...
Vad som gor Centralamerika lite mer overskadligt ar tveklost avstanden. Tva dagar efter surf och sol i sodra Nicaragua befann vi oss pa on Roatan fem mil fran Honduras nordkust. Har delade vi hytta med nagra killar fran San Fransisco, snorklade en del, sag pa delfinshow, och hade det bra i ett par dagar.
Darefter tog vi oss till fastlandet for att gora rafting i vad vi hade hort var en av centralamerikas basta floder. Detta var den sakert, om det hade varit lite mer vatten i den - raftingen var inte mycket mer an en harlig sightseeingtur i ett fantaskt djungellandskap vilket inte gjorde nagot da det som foregick flodturen var en tur uppstroms. Vi fick simma och hoppa i det varma grona vattnet och hela turen avslutades med forst ett femmeters hopp for att sedan klattra till en klippa som var nio meter som vi sen bada hoppade fran. Mycket harligt!
Efter djungeln i La Ceiba akte vi till ruinerna i Copan pa gransen till Guatemala. Har sag vi ruinerna fran en av Mayafolkets viktigaste stader. Vi blev bada mer imponerade av Mayafolkets arkitektur an till exempel Inkafolket som hade sin blomstertid 6-700 somrar tidigare.
Honduras var ett harligt land med an konstig vapenkultur. Overallt fanns det vapen. Utanfor den lilla diverseaffaren pa hornet stod det en snubbe med en ak-5a, utanfor banken: hagelgevar, uzi i kon till biljetter for batfarden. Galet och lite laskigt.
Efter Honduras avlade vi blixtvisit i Guatemala och den harliga staden Antigua. Dar hann vi se CL ga till Barca samt livs levande lava. Mycket maktigt minsann...
De senaste veckorna har som sagt spenderats i ett fantastikt lugn... Forst efter att ha korsat gransen tog vi en nattbuss till staden Puerto Escondido som ar kand for sin surf i varldsklass. Dar hade vi tankt att surfa. Nar vi laste guideboken lite narmare visade det sig att surf i varldsklass innebar 12-metersvagor. Aven om vagorna inte ens var halften sa stora insag vi att vi inte hade halften sa mycket mod och att de skills vi utvecklat i Nicaragua inte pa langa vagar skulle racka till. Dock hade vi sex skona dagar dar i en fantastisk lagenhet med eget kok och havsutsikt.
Darefter tog vi oss nagra timmar soderut till ett stalle som har varit ett av resan mest avslappnade hittills: San Augustinillo. Mitt i lagsasong nastan helt utan sallskap fick vi ha stranden for oss sjalva och att ta morgon eller kvallsdopp blev annu enklare nar vart rum lag mitt pa stranden 25 meter fran vattnet. Har gjorde vi i princip ingenting mer an att lasa, bada, ata och sova.
Nu har vi da lamnat stillahavet for den har gangen och tagit oss narmare hem bade mentalt och geografiskt. Oaxaca ar en ganska stor stad som kanns lite som en blandning av den Argentinska staderna Mendoza och Salta - fast med en mexikansk touch saklart.
Snart syns vi darhemma!
Tills dess...
Adios!
torsdag 11 juni 2009
lördag 16 maj 2009
Nicaragua
Efter att ha lekt harlig chartersemester i nagra dagar i Tamarindo, Costa Rica begav vi oss i madrugadan mot Nicaragua och Isla Ometepe. En sagolik plats liksom bortryckt fran verkligenheten. I en sotvattensjo dar det finns hajar som kan bli tre meter ligger vulkanon Isla Ometepe. Tva konformade vulkaner vakar over det lugn som rader - har gar tiden avslappnande sakta. Att bada i over 30 gradigt vatten eller ligga i hangmattan har varit underbart
Nu har vi tagit oss till staden San Juan del Sur dar vi skall surfa och ha det skont innan vi tar oss till Honduras och Bay Islands.
...
Bilder
Nya bilder kommer fortsattningsvis laggas upp pa http://picasaweb.google.es/joelobella (lank "Bilder 2" till hoger)
Costa Rica
Cahuita
Mer fran Montezuma
Playa Tamarindo
Nicaragua
Isla de Ometepe
Nu har vi tagit oss till staden San Juan del Sur dar vi skall surfa och ha det skont innan vi tar oss till Honduras och Bay Islands.
...
Bilder
Nya bilder kommer fortsattningsvis laggas upp pa http://picasaweb.google.es/joelobella (lank "Bilder 2" till hoger)
Costa Rica
Cahuita
Mer fran Montezuma
Playa Tamarindo
Nicaragua
Isla de Ometepe
tisdag 12 maj 2009
Tiden i Costa Rica
Hej, hej!!
Nu kanns det verkligen som det ar dags for en uppdatering igen...
Efter nagra harliga dagar pa Bocas del Toro, med bad direkt ifran var veranda pa hostelet, sa var det dags att ta sig vidare mot Costa Ricas caribiska kust. Granskorsningen gick snabbt och smartfritt och efter nagra timmars resande kom vi fram till Puerto Viejo. Puerto Viejo ar en charmig surfstad, men understromamrna var valdigt starka och de vagor som erbjods for stora for att vi skulle ge oss ut i vattnet de dagar som vi stannade i staden. Snorklingen skulle ocksa varit bra, ett levande rev stracker sig langst kustlinjen, men pa grund av understrommarna fick vi inte anvanda oss av var nyinkopta snorkelutrustning. Istallet hyrde vi cyklar och tog oss runt mellan olika strander, vilket var mysigt da djungeln omslot oss och vi sag stora bla fjarilar flyga forbi.
Nasta stopp i Costa Rica var en annan, annu mindre, surfstad som heter Cahuita. Har ar formodligen det enda stallet utanfor Jamaica dar folk kan saga, 'ey bro' want som' ganja utan att det later malplacerat. Har stannade vi bara tva natter och njot av den avslappnade atmosfaren och den gungande musiken pa restaurangerna.
Tyvarr sa ville inte solen visa sig mer an nagra minuter per dag och regnet oste ner fran kvallen till morgonen sa vi satte oss pa en buss och tog oss over till stillahavskusten for att prova var vaderlycka dar istallet. Vilket visade sig vara ett bra drag!
Nara den turistiga, men fortfarande charmiga staden Quepos finns en nationalpark som vi besokte. Parken var ganska liten med stranden var harlig och snorklingen bjod pa en del coola fiskar. Vi unnade oss ocksa en stekardag pa huvudstranden med helt otroligt varma dopp. I dessa trakter kommer svalkan inte nar man gar i vattnet utan faktiskt nar man gar upp igen. Vi tillbringade dagen med att bodysurfa och kasta frisbee och avslutade, som sa manga ganger forr med happyhourdrinkar. Helt underbart!
I Quepos traffade vi, helt random, Emelie en tjej fran Sverige som vi for forsta gangen traffade i San Sebastian for tva ar sedan. Vi traffade aven henne i la Boca i Buenos Aires och nu alltsa nagra manader senare pa Costa Ricas vastkust.
Efter Quepos bestamde vi oss for att kolla in den fina playa Hermosa som ligger precis utanfor den superturistiga och ganska ocharmiga staden Jaco. Det gjorde vi aldrig. Vi missade helt enkelt att ga av bussen. Som sa manga ganger forr var vi tvugna att snabbt tanka om.
Kvicktankta som vi ar satt vi kvar pa bussen som tog oss till den stora staden Punta Arenas. Darifran skulle vi ta en farja over till Nicoyahalvon och den lilla byn Montezuma. Var kvickhet svek oss da vi missade baten med nagra minuter. Trotthet och feber fick oss att besluta oss for att ta baten dagen efter. Har at vi en av de ackligaste matratterna hittills - hamburgare serverade med en rora av korv, pommes, kaloppsgryta och nachos med kemikalieost - ibland ar livet hart :)
Val framme i Montezuma fick vi ett fantastiskt boende med pool och Jacuzzi med havsutsikt. Hotellet hette Los Mangos och var belaget pa en kulle ovanfor havet i en lummig tradgard full av djurliv och mangotrad. Djurlivet bestod av stora dinosaurieliknande odlor, konstiga grisliknande djur med pals samt den riktiga behallningen - ett trettiotal apor som kalasade pa mangofrukterna i traden. Det har med apor, fick vi erfara, ar att de ar valdigt sota tills de blir arga - da de faktiskt kanns helt livsfarliga. Vi sag aven en kollibri och en gron smal orm. Man marker verkligen att 5 % av alla varldens djurarter lever har. Mer i Montezuma umgicks med trevligt folk och en av hojdpunkterna efter en svettig utekvall var ett nattdopp i havet upplyst av blixtar pa andra sidan sundet (Blixtarna var langt bort mamma).
Da vi missade turistiga Jaco, fick nasta destination bli en riktigt turistig sadan - Playa Tamarindo. Har reser sig resorthotellen hoga och talrikt. Dock har vi lyckats hitta ett av resans hittills lyxigaste boende till ett bra pris - sweet. Har har vi surfat vara smatt avlagda kroppar trotta och blamarkiga i de overbefolkade vagorna.
Har blir vi kvar minst en dag till, da vi skall aka till en strand som av manga anses som Costa Ricas finaste med bra snorkling. Darefter korsar vi gransen till Nicaragua for att ta oss till, hor och hapna, annu en strandstad :)...
Nu skall vi ta oss ett dopp i poolen...
Hoppas ni mar bra darhemma och njuter av varen!
Kramar!
Nu kanns det verkligen som det ar dags for en uppdatering igen...
Efter nagra harliga dagar pa Bocas del Toro, med bad direkt ifran var veranda pa hostelet, sa var det dags att ta sig vidare mot Costa Ricas caribiska kust. Granskorsningen gick snabbt och smartfritt och efter nagra timmars resande kom vi fram till Puerto Viejo. Puerto Viejo ar en charmig surfstad, men understromamrna var valdigt starka och de vagor som erbjods for stora for att vi skulle ge oss ut i vattnet de dagar som vi stannade i staden. Snorklingen skulle ocksa varit bra, ett levande rev stracker sig langst kustlinjen, men pa grund av understrommarna fick vi inte anvanda oss av var nyinkopta snorkelutrustning. Istallet hyrde vi cyklar och tog oss runt mellan olika strander, vilket var mysigt da djungeln omslot oss och vi sag stora bla fjarilar flyga forbi.
Nasta stopp i Costa Rica var en annan, annu mindre, surfstad som heter Cahuita. Har ar formodligen det enda stallet utanfor Jamaica dar folk kan saga, 'ey bro' want som' ganja utan att det later malplacerat. Har stannade vi bara tva natter och njot av den avslappnade atmosfaren och den gungande musiken pa restaurangerna.
Tyvarr sa ville inte solen visa sig mer an nagra minuter per dag och regnet oste ner fran kvallen till morgonen sa vi satte oss pa en buss och tog oss over till stillahavskusten for att prova var vaderlycka dar istallet. Vilket visade sig vara ett bra drag!
Nara den turistiga, men fortfarande charmiga staden Quepos finns en nationalpark som vi besokte. Parken var ganska liten med stranden var harlig och snorklingen bjod pa en del coola fiskar. Vi unnade oss ocksa en stekardag pa huvudstranden med helt otroligt varma dopp. I dessa trakter kommer svalkan inte nar man gar i vattnet utan faktiskt nar man gar upp igen. Vi tillbringade dagen med att bodysurfa och kasta frisbee och avslutade, som sa manga ganger forr med happyhourdrinkar. Helt underbart!
I Quepos traffade vi, helt random, Emelie en tjej fran Sverige som vi for forsta gangen traffade i San Sebastian for tva ar sedan. Vi traffade aven henne i la Boca i Buenos Aires och nu alltsa nagra manader senare pa Costa Ricas vastkust.
Efter Quepos bestamde vi oss for att kolla in den fina playa Hermosa som ligger precis utanfor den superturistiga och ganska ocharmiga staden Jaco. Det gjorde vi aldrig. Vi missade helt enkelt att ga av bussen. Som sa manga ganger forr var vi tvugna att snabbt tanka om.
Kvicktankta som vi ar satt vi kvar pa bussen som tog oss till den stora staden Punta Arenas. Darifran skulle vi ta en farja over till Nicoyahalvon och den lilla byn Montezuma. Var kvickhet svek oss da vi missade baten med nagra minuter. Trotthet och feber fick oss att besluta oss for att ta baten dagen efter. Har at vi en av de ackligaste matratterna hittills - hamburgare serverade med en rora av korv, pommes, kaloppsgryta och nachos med kemikalieost - ibland ar livet hart :)
Val framme i Montezuma fick vi ett fantastiskt boende med pool och Jacuzzi med havsutsikt. Hotellet hette Los Mangos och var belaget pa en kulle ovanfor havet i en lummig tradgard full av djurliv och mangotrad. Djurlivet bestod av stora dinosaurieliknande odlor, konstiga grisliknande djur med pals samt den riktiga behallningen - ett trettiotal apor som kalasade pa mangofrukterna i traden. Det har med apor, fick vi erfara, ar att de ar valdigt sota tills de blir arga - da de faktiskt kanns helt livsfarliga. Vi sag aven en kollibri och en gron smal orm. Man marker verkligen att 5 % av alla varldens djurarter lever har. Mer i Montezuma umgicks med trevligt folk och en av hojdpunkterna efter en svettig utekvall var ett nattdopp i havet upplyst av blixtar pa andra sidan sundet (Blixtarna var langt bort mamma).
Da vi missade turistiga Jaco, fick nasta destination bli en riktigt turistig sadan - Playa Tamarindo. Har reser sig resorthotellen hoga och talrikt. Dock har vi lyckats hitta ett av resans hittills lyxigaste boende till ett bra pris - sweet. Har har vi surfat vara smatt avlagda kroppar trotta och blamarkiga i de overbefolkade vagorna.
Har blir vi kvar minst en dag till, da vi skall aka till en strand som av manga anses som Costa Ricas finaste med bra snorkling. Darefter korsar vi gransen till Nicaragua for att ta oss till, hor och hapna, annu en strandstad :)...
Nu skall vi ta oss ett dopp i poolen...
Hoppas ni mar bra darhemma och njuter av varen!
Kramar!
fredag 8 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Tva palmer och lite gult...
Kommer ni ihag hur man ritade en o nar man var liten? Tva palmer och lite gult som forestallde sand - kanske lite blatt och en haj. Pa 400 sadana lagstadieoar lever folket Kuna Yala. En autonom stat i ett karibiskt eden - avlagset och avskilt.
For ryggsacksresande ar det ett kostsamt paradis. En natt i hangmatta i en bambuhytta med trampat jordgolv gar loss pa 30 dollar. Per person och natt. Vill man ha tillgang till porslin eller vatten som inte ar salt far man betala 150 dollar och uppat. Per person och natt.
Det ar ett val man har.
Varje dag, aret om gor turister det valet. Den strom av soldyrkande vasterlanningar som gor det valet ackommoderas alla i boningar som alla tillhor Kuna, inga utlanningar far lov att aga nagot pa oarna. Lagstadiematte sager att dyrt boende ganger en massa turister = manga skattefria dollar tillbaka till ett folk som statt mot varenda spansk forsok till kolonisation. Ett folk som gor som de vill.
Ett folk som skulle kunna ha fina hus och snabba batar - lagstadielogiken haller inte langre.
Det ar ett val de har. Bambuhus och hangmattor och toa bakom ons sista palm.
Kuna ar ett folk, som till skillnad fran oss, kan ha applet och ata det med. Kunskapen ar kanske lagstadie-enkel; ibland ar det enda man behover tva palmer och lite gult.
...
Efter en del obehagliga (bat)resor och lite eftertanke har vi insett hur latt det ar att bli av med ens packning. Varst skulle onekligen vara att bli av med bilderna, varfor vi har satt in en liten offensiv pa uppladdningsfronten - sa finns iaf lite bilder kvar.
Costa Rica:
Puerto Viejo
Panama:
Bocas del Toro
Brasilien - mer fran:
Rio de Janeiro
Ilha Grande
Salvador
Lençois
Maceio
Natal
Bolivia - mer fran:
Tupiza
Argentina - mer fran:
Salta
Foz de Iguacu
For ryggsacksresande ar det ett kostsamt paradis. En natt i hangmatta i en bambuhytta med trampat jordgolv gar loss pa 30 dollar. Per person och natt. Vill man ha tillgang till porslin eller vatten som inte ar salt far man betala 150 dollar och uppat. Per person och natt.
Det ar ett val man har.
Varje dag, aret om gor turister det valet. Den strom av soldyrkande vasterlanningar som gor det valet ackommoderas alla i boningar som alla tillhor Kuna, inga utlanningar far lov att aga nagot pa oarna. Lagstadiematte sager att dyrt boende ganger en massa turister = manga skattefria dollar tillbaka till ett folk som statt mot varenda spansk forsok till kolonisation. Ett folk som gor som de vill.
Ett folk som skulle kunna ha fina hus och snabba batar - lagstadielogiken haller inte langre.
Det ar ett val de har. Bambuhus och hangmattor och toa bakom ons sista palm.
Kuna ar ett folk, som till skillnad fran oss, kan ha applet och ata det med. Kunskapen ar kanske lagstadie-enkel; ibland ar det enda man behover tva palmer och lite gult.
...
Efter en del obehagliga (bat)resor och lite eftertanke har vi insett hur latt det ar att bli av med ens packning. Varst skulle onekligen vara att bli av med bilderna, varfor vi har satt in en liten offensiv pa uppladdningsfronten - sa finns iaf lite bilder kvar.
Costa Rica:
Puerto Viejo
Panama:
Bocas del Toro
Brasilien - mer fran:
Rio de Janeiro
Ilha Grande
Salvador
Lençois
Maceio
Natal
Bolivia - mer fran:
Tupiza
Argentina - mer fran:
Salta
Foz de Iguacu
onsdag 29 april 2009
Ingen svininfluensa i paradiset...
Dessa spanjorer. Forutom att utrota lokalbefolkning och sno allt deras guld, far man tillsta att de var ganska grymma pa att snickra ihop hus och bereda torg.
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
i Quito tillbringade vi en dag med att vandra runt i den gamla stadsdelen och tiita pa de supermysiga husen och kyrkorna. Quito upplevde vi som en modern stad med en del haftiga barer och restauranger.
Vi hade hort att det fanns en god restaurang med fin utsikt over staden. I en stad overbefolkad av gula taxibilar vet sjalvklart varje taxichaffis var allt ligger, trots att staden ar smatt gigantisk. Darfor kunde var chaffis ta os dit. Efter ett tag visste han pa ett ungefar var den lag for att tillslut erkanna sig helt lost. Vid det har laget hade han borjat fraga folk pa gatan, som i sin tur aldrig hade hort om denna fantastiska restaurang. Efter 45 minuter, over 30 tillfragade och en smatt smasvettig taximan fragade vi tva aldre paranta och mycket trevliga damer, vilka tipsade om en annan restaurang som verkade mota vara preferenser for kvallen. De var tillochmed snalla nog att folja med och visa var den lag. Nar vi kom fram borjade iaf mitt snala smalandska hjarta att bulta lite extra; det var inte hojden - for framfor oss var den finaste restaurang jag nagonsin sett: panorama hogt over ett upplyst Quito, kypare i smoking etc. En snabb titt pa menyn pa varldsvant maner paminnde en att man fortfarande var soder om ekvatorn - betydligt billigare an hemma.
Mer i Quito besokte vi aven ekvatorn - dar man tydligen vager mindre, ar svagare och kan balansera ett agg pa ett spikhuvud. En trevligdagstur verkligen.
Efter ett harligt och billigt lyxliv i Quito flog vi till Panama City via San Jose, Costa Rica - spannande och miljovanlig resrutt, verkligen.
Panama City ar kand som centralamerikas Miami bara att fler pratar engelska, hur det star till med den Miamiska befolkningens engelska kunskaper kan vi inte bekrafta, men panamanerna ar duktiga pa engelska och staden i sig kanns i mycket som en amerikansk stad med mycket skyskrapor och stora kopcentra. Vi tillbringade tva dagar i Panama City med att ga runt i gamla staden, shoppa i gigantiska kopcentra, ata glass och varldens godaste kanelbullar - alla far och mormodrar far ursakta.
En och en halv manads bergsluft och kyla hade okat suget efter att fa lufta badbrallorna och bikinin, sa vi tog oss mot ogruppen San Blas i den kraibiska skargarden. San Blas bestar av 400 sma till pyttesmaoar. Vissa bestar bara av lite sand och en palm. Pa dessa kan man fa bo for en inte sa, for ryggsacksresande, ringa summa i bambuhyttor och sova i hammock. Vi sov sjalva ute pa en o en natt och att fa vakna till sol som skiner i och varmer en i sin hammock och utanfor skimrar vattnet turkost var fantastiskt. Dar fanns aven riktigt bra snorkling vid ett vrak vid en av oarna, med en massa haftiga fiskar. Vi tillbringade tre dagar med att aka runt till olika ode oar, ata farsk fisk och ris, snorkla, lasa och snacka skit med de andra trevliga manniskorna som var dar. Harliga dagar.
Sedan akte vi till Bocas del Toro, en annan inte lika pristine ogrupp pa gransen till Costa Rica, dar vi forsatte sola, bada och ha de skont. Efter tva dagar fortsatte vi till Puerto Viejo dar vi ar nu. Livet ar harligt. Det enda smolket i gladjebagaren ar denna sa kallade svinunfluensan som kanske tvingar oss att tanka om lite... Nu ar tiden slut har
lördag 25 april 2009
Senaste tiden...
Bilder fran senaste tiden, samt en liten uppdatering...
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
Panama:
Panama City
San Blas
Ecuador:
Quito
Vilcabamba
Baños
Ekvatorn
Peru - lite mer bilder fran:
Cusco och Valle Sagrado
Inka Jungle
Macchu Pichu
Bolivia - mer fran:
Salar de Uyuni
Brasilien mer fran:
Lençois
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)